Vilken vecka....

Ja jösses, det är inte alltid så lätt på jobbet nuförtiden. Varsel, sned arbetsbeslastning samt en dåre som fått för sig att det är helt okej att ringa ned en och hota mig personligen. Suck, men nu är det polisanmält, som en markering. Inte egentligen för att personen ifråga skrämmer mig. Detta blir också en sak man ägnar mycket tankar åt, vilket blir destruktivt i längden.

Men man får så till ljuspunkterna här i livet, eller hur? Denna vecka har bjudit på en fantastisk skön början genom en väl genomfört träningspass med Solvikingarna nu i måndags, lite fartlek, styrka, löpteknik m.m. Mycket roligt! Nu har jag dessutom ansökt om att få bli medlem på riktigt, dvs inte bara provträna med dem.

Igår blev också inte så tokig, efter jobbet. Jag och kompisen A möttes upp lite tidigare än vad vi tänkt och fick tränat tillsammans en sväng. Löprundan gick upp till masthugget, ned fjällgatan och vidare genom majorna och slutledningsvis majvallen och slottskogen. Medan vi sprang så bearbetade vi alla händelser på våra jobb och på fritiden. Jag tror att det är mycket därför jag springer, för att man kan tänka så konstruktivt under ett löparpass, och för att man får tid att lösa upp trasslet uppe i huvudet....

Denna dag kommer avslutas med ett seminarium med middag på kvällen, mycket trevligt! Kul att träffa andra inom branschen och snacka lite!

Det bästa av allt är ändå: hemma finns Mange som idag har åtagit sig att tvätt, baka bröd och fixa matlådor tills imorgon. Puss på dig älsklingen!