tisdag 23 februari 2010

Bitande kyla.....

Ja man blir ganska ödmjuk när man inser att kylan och vinden bidrar till minus 53 grader (!!!!) uppe på toppen av fjället när man åker upp med liften. Shit vad kallt! Då blir det till att täcka så stora delar av ansikte och kropp man kan och sedan köra upptining efter varje åk. Vi gjorde dessutom så att vi undvek toppen på fjället och åkte 3/4 backar istället för att rädda ansiktet från förfrusningsskador!

Som tur var det endast en dag som var riktigt så illa, torsdagen och fredagen kunde vi åka lite mer och även på söndagen innan vi styrde kosan hem. Vi åkte på söndag eftermiddag för att ha gett plogbilar och annat chans att röja upp på vägarna efter lördagens snökaos! Vilket visade sig vara ett bra val! Gick bra hela vägen hem, dock något långsammar än vanligt men det är ju inte så konstigt med tanke på att viss isgata rådde i delar av sverige!

I Stöten har vi dessutom testat på den fantastiska pudersnön och dess möjligheter till offpist, prövat lyckan i Tipi bar, bokat Yellow Mike som trubardur till Marias bröllop (som ännu inte är påbörjat planeringen på....), testat att lösa ut skidor i pudersnö (=resultatet katastrof), landa på skidans binding (resultat = aj aj aj aj) och mycket mer...

3 kommentarer:

  1. Det är inte helt lätt att locka barnen till fjällen på sportlovet just i år - de är ganska nöjda med snö just nu...

    Som tur är vill två av dem åka skidor också!

    SvaraRadera
  2. Vilken härlig bild :-) Det ser riktigt frostigt ut!! Imorrn är sista dagen på jobbet och sen går jag på mammaledighet, det ska bli skönt nu då man verkligen känner att det närmar sig..men lite skum känsla också, gå hem från jobbet bara sådär :-) Kul att ni hade det bra fjällen!! Kram kram

    SvaraRadera
  3. Ser ut som om ni haft en underbar tid i fjällen... ;-)

    Antar att du redan hört allt om A från din kära lillasyster. Vi ska i alla fall kolla på glasögon imorgon, så förhoppningen är att han ska hinna vänja sig vid dom innan nummer 2 kommer.

    Många kramar
    // Pär

    SvaraRadera